En analys av Marko Ramius (Sean Connery) som befälhavare ombord på ubåten Röd Oktober
Marko Ramius har genom år av troget tjänstgörande stigit högt i graderna inom den sovjetiska flottan. Eftersom han även undervisat många av de sovjetiska officierarna har han en djup kunskap om deras sätt att tänka och deras taktik. Tack vare sitt anseende har han haft privilegiet att vara den förste befälhavaren på alla nya sovjetiska ubåtar, så även på Röd Oktober. Nu har han dock tröttnat på livet i Sovjet och har planerat att överlämna Röd Oktober till USA och söka asyl där. Till sin hjälp har han ett tiotal officierare som också vill fly till USA. Utmaningen Ramius står inför är att lyckas ta sig till USA utan att bli attackerad av Sovjet eller de allierade samt att hemlighålla planen för resten av besättningen.
Driv
En ytterst viktig aspekt när man analyserar en person är att hitta det som driver en persons handlingar. I Ramius fall finns det huvudsakligen två anledningar till att desertera och överlämna ubåten till USA. Den första anledningen är att Ramius fru dog[1], så han har ingen familj kvar i Sovjet som hindrar honom från att söka friheten i väst. Den andra anledningen är att det finns vissa i Sovjet som anser att man bör anfalla USA för att få slut på det kalla kriget. Ramius vet att Röd Oktober byggdes för just detta syfte och han anser att Röd Oktober inte borde få vara i Sovjets ägo. Sålunda är hans motiv både personliga, friheten i väst, samt politiska. Detta driv är väldigt starkt, och han drar sig inte för att göra vad som helst för att få igenom sin plan. Jag tycker att man kan skönja en viss tvekan innan han mördar den politiske officieraren ombord, den ende som inte står under Ramius kontroll och den ende som vet den ursprungliga ordern. Med tanke på brevet han skickat (se nästa stycke) så har han inget val.
Ledarskap
Tack vare sina erfarenheter och meriter har Ramius ett stort etos och hans beslut respekteras alltid även om de i sällsynta fall ifrågasätts. Hans år inom militären har gjort honom till en väldigt auktoritär ledare vilket jag tycker är viktigt eftersom det ofta måste fattas snabba beslut som ska kunna spåras till en ansvarig. Ramius utstrålar även ett självsäkert lugn och jag tror att en del av lugnet kommer ifrån den goda planering Ramius gjort innan avfärden. Ett exempel på planeringen är det brev som Ramius skickade till amiral Padorin precis innan avfärd, där han tillkännager sina och officierarnas intentioner att överlämna ubåten. Ur ett ledarskapsperspektiv är detta ett väldigt smart drag då det effektivt förhindrar alla tankar om att ge upp och vända om. Officierarna vet att de kommer att ställas inför rätta om de vänder och därmed kan de inte ångra sig, en otroligt effektiv piska. Man ska dock inte glömma att har följt med frivilligt, lockade av ett nytt liv i frihet som Ramius målat upp.
Ramius är inte en tyrannisk ledare även om han är auktoritär. Han visar djupt mänskliga sidor, som smärtan efter att hans fru dött. Detta dock endast inför sina officierare som han litar på. Han bryr sig om sina mannar och har noga planerat hur han ska få bort dem från ubåten på ett säkert sätt. En av de första frågorna han ställer till den amerikanska befälhavaren när denne kommit ombord är om hans mannar blir räddade.
Det som fastnar i mina tankar är ändå det otroliga lugn och den beslutsamhet som Ramius utstrålar, även i pressade situationer. När ubåtens tysta motorer går sönder ser man tyvärr inte Ramius ansiktsuttryck, men hans röst låter väldigt bestämd och lugn. Strax efteråt ser man Ramius när han beordrar att de ska övergå till vanlig drift. Endast svag irritation kan skönjas, men han vet att de måste ta sig till USA till vilket pris som helst. En annan sekvens där han uppvisar lugn är när de navigerar genom en trång undervattenspassage samtidigt som de jagas av en torped. Ramius beordrar inte en sväng utan fortsätter rakt fram vilket kommer att medföra kollision, ändå behåller han lugnet inför sina mannar som börjar få panik. Man ser att Ramius räknar på när han ska svänga, och han ger order om sväng precis innan ubåten åker in i undervattensberget. På så sätt lyckas han få torpeden att åka in i berget istället och klarar sig undan. I en liknande situation beordrar han en sväng rakt mot torpeden, något som naturligtvis går rakt emot överlevnadsinstinkten, men han vet att torpeden inte kommer att explodera om han befinner sig för nära det avlossande fartyget. Hans lugna handlande i dessa situationer bygger på den erfarenhet han har och det är situationer som dessa som gör att han stiger i sina mannars ögon.
Management
I mitt tycke är management inte endast att leda människor. Detta tycks dock vara en allmän uppfattning som kommer till uttryck i den film vi spelade in i gruppen. För mig är dock management även hantering av resurser och Ramius är väl medveten om de resurser han har. Han har ansvar för den modernaste sovjetiska ubåten bestyckad med kärnvapen och han vet även exakt hur han ska hantera den. Med den målmedvetenhet han har pressar han ubåten till max och gör farliga manövrar, men han vet ändå exakt var han har ubåten så att han inte överbelastar henne eller orsakar någon skada på båten eller besättningen.
Slutsats
Även om denna film inte har som huvudsyfte att förmedla management är porträtteringen av Ramius intressant. Hans målmedvetenhet och hans lugn går som en röd tråd genom filmen och ser man filmen är det inte svårt att sympatisera med Ramius även om han bokstavligt talat går över lik för att nå sitt mål. De ledaregenskaper Ramius uppvisar, lugn, beslutsamhet, kompetens och medmänsklighet gör att han åtnjuter en väldig respekt och hans sätt att sköta ubåten och dess manskap är föredömligt.
[1] I boken får man veta att hon dog pga. att läkaren var full, men denne kunde inte åtalas eftersom han var son till en högt uppsatt politiker
